Nils Eriksson, Flenmo  föddes 1891 och hans mor dog strax efter hans födelse. Han fick därför växa upp hos sin faster och farbror på Flenmo, som ligger mellan Mellösa och Hälleforsnäs. 

Farbrodern var nämndeman och skogsägare och hade 1898 etablerat ett sågverk i Hälleforsnäs. Nils ville inte ägna sig åt träbranschen och efter realexamen fick han anställning som journalist på Södermanlands Nyheter, men karriären tog ett abrupt slut. Nils hade skrivit två artiklar, en om påven och en om boxaren Jack Dempsey. Olyckligtvis blev bilderna till de båda artiklarna förväxlade och när farbrodern fick se fadäsen i tidningen telefonerade han till Nils med den bestämda uppmaningen att komma hem till Flenmo och ägna sig åt skogen.

Efter detta blev Flenmon, som Nils kom att kallas, träbranschen trogen under hela sitt liv. Han övertog så småningom hela verksamheten och 1925 bildades N.A. Eriksson AB som grossist åt Ljusne-Voxna. 1939 startade han tidningen Sågverksägaren och 1946 etablerade han företaget Nordplast. Han var även delägare i andra företag.

Nils Eriksson var folkpartist och blev 1920 ordförande i Mellösa kommunalfullmäktige, en post som han hade i 31 år – även under de perioder kommunen hade socialdemokratisk majoritet. Han blev landstingsman 1938 och tog bl.a. initiativ till en mellansvensk sågverksskola.

1936 bildade han Mellösa hembygdsförening, som redan från starten fick en omfattande verksamhet med inventeringar av flora och fauna, utflykter och dokumentation av sockenbor med grammofon och film.

Flenmon var spelmännens vän och gynnare, folkmusik var en naturlig del både i hembygdsarbetet och i hans företagsverksamhet och festerna med/för spelmännen var många och minnesvärda. Han blev förbundets hedersledamot den 16 februari 1946 vid den Flenmofest som filmats.

Nils Eriksson avled 1958 och enligt gammal sed stod han lik i hemmet, dit begravningsgäster kom i stora skaror. 

Begravningsdagen var en gråkall, dimmig novemberdag. Vid Mellösa stod kyrkvaktmästaren och spanade efter begravningståget. Han skymtade en bil i dimman och startade klockringningen. Men det var inte de sörjande som kom och att stoppa ringningen gick inte för sig. I dimman hördes klockringningen ända till Flen­mo, men där var man långt ifrån startklara. Det tog en hel timme innan sorgetåget anlänt till kyrkan och i en hel timme ringde Mellösa kyrkklockor i sorg över sin store sockenbos bortgång.

Mer om Flenmons gärning kan ses i filmen Till minne av Nils Eriksson i Flenmo, utgiven av Mellösa hembygdsförening.

En del av uppgifterna ovan är hämtade ur hembygdsföreningens film.

Filmen från festen 1946 togs av fotograferna Rannegårdh och Siljemar från ateljé Forsslund, Eskilstuna. Stumfilmen har försetts med ljud som spelats in på grammofonskivor vid en senare fest på Flenmo. En del personnamn och andra texter har lagts till i efterhand. Vi är tacksamma för hjälp med ytterligare identifiering.

Med knapparna längst ner till höger kan du reglera ljudet, visa på hela skärmen, samt välja skarpare bild.

Läs om kalaset i Sörmlandslåten nr 1 2006 (pdf 835 kB)

Festen höll på till tidiga söndagsmorgonen och senare på dagen hölls spelmansförbundets årsmöte i Flen (stumfilm):.